Jag vet att jag redan sagt godnatt, men får psykbryt på mig själv. Varje gång jag ser någon som skriver om sin graviditet och visar sin mage får mig att känna en klump i magen. Vad har jag gjort? Jag kollar bilder på min kropp från jag var gravid, och inser att min mage var precis som deras men jag valde att ta bort. Döda. Min kropp skakar, vad har jag gjort. Stackars lilla barn! Min hjärna går fortfarande runt och tror den är gravid, de är så brutalt. Hade jag behållt den lilla krabaten hade jag varit i vecka 12 nu. Men inners inne måste jag tänka "De här var rätt". Går inte förklara min tomhet, att ha sätt den lillas händer/fötter/hjärta och sedan ta beslutet att "Nej, jag ska inte ha barn än" de gör så ont. Mitt liv är inte värdigt just nu!