Hade längtat så mycket efter denna sovmorgon, men de höll ungefär till klockan nio, då telefonen ringde. 10 sekunder efter jag lagt på sprutade tårarna, likt ett barn som inte får den leksak som den pekar på. Men en sån simpel sak handlade det inte, jag hade varit nära att mista en av dem som ligger närmast mitt hjärta. Jag grät nog inte bara för att jag var ledsen utan också av lättnad, operationen hade gått bra och jag skulle få åka och hälsa på redan idag efter klockan två. Efter ett par timmar av ett stirrade rakt in i väggen gick ja och la mig igen (tacka gudarna att Jocke sov hos mig inatt). Somnade om bredvid honom och sov jättedjupt fram till två, då de redan var dags att åka. Så morgonen har gått fort och nu är det redan kväll, desvärre är jag lite ostabil men ska orka ta mig till skolan imorgon i alla fall, för efter skolan åker jag och hälsar på henne igen då hon byter sjukhus. Men nu ska jag vila och kolla lite möbler till flytten. Peace!



En gamal bild på mig som säger att jag måste lämna in min kamera på lagning, samt att min hy mår mycket bättre där.