2010-09-15 @ 00:24:35 | Vardagsliv

Alla bitar faller inte på plats längre.
Allt rullar inte på sådär naturligt som de gjorde förut.
Ibland kan de blir en tår och ibland till och med två.

De skrämmer mig, min ensamhet, den simpla ensamheten.
Göm mig, snälla bara för ett tag.
Jag som hoppades på att allt skulle bli bra.


/ Sofia Hurtig Svensson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback